Arbete...

Så, för att börja på det här bloggeriandet som jag mumlade om i det tidigare inlägget så får jag väl ta tag i det nu då.

För några veckor sen så sökte jag ett jobb internt, som maskinoperatör, samma sak som jag jobbat med tidigare innan min avdelning lades ner och jag förflyttades till den "Tekniska servicetjänsten" som jag sitter på idag. Men eftersom jag inget hörde och jag vet att vändningarna brukar vara snabba inom företaget så gav jag upp hoppet och bestämde mig för att försöka få ut något av tjänsten jag har istället. Men så i fredags så ringde min förr-förra chef och sa att han ville prata med mig. Jag gissade att det var fråga om en intervju för jobbet som jag sökt, men istället så var det i princip en titt på maskinen och ett konstaterande om att jag skulle börja så snart som möjligt. :) Snabba pucket, och den 30:e November så börjar jag min karriär som maskinoperatör igen. Den här gången kommer jag köra en plastmaskin som packar tidningar och sånt för utskick. Kanske inte så spännande, men jag gillar komplexa maskiner som kan krångla till tillvaron ordentligt för mig. Utmaningen som ligger i att få den att fungera, programmeringen och skruvandet, det är en del av allt som jag gillar. Sen ska jag inte hymla och påstå att jag inte längtar tillbaka till IT-branschen, men för det första så ser det knapert ut på marknaden, och för det andra så vågar jag faktiskt inte söka mig utanför företaget jag jobbar på nu, så jag får snällt vänta på att det blir någon tjänst ledig där, eller på att jag blir erbjuden en fast och någorlunda säker tjänst utanför bygget. Men tillsvidare så får jag nog vara nöjd med att jag åtminstone rör mig mot nya utmaningar igen. Mitt nuvarande jobb känns det som om jag är en aning överkvalificerad för, även om mina nuvarande chefer försöker göra det till lite mer än vad det är så kan jag inte sitta och vänta och hoppas på att det faktiskt blir något av det.

Så, önska mig lycka till med min nya tjänst, och om du inte har allt för lite för dig så klicka gärna på en annons eller så. :) (Nej, jag skriver inte för vinstens skull, men det vore roligt att tjäna någon krona på det här. )

Nu ska jag ta tag i tillvaron igen tror jag. :)

Pengatjänande...

Det är lustigt det där, jag har kopplat min blogg till en ad-tjänst som ska generera pengar, men tydligen så måste folk läsa min blog för att det ska hända. :P Och om man ska hårdra det hela lite, så får jag väl anta att jag måste skriva lite här för att ni faktiskt ska kika förbi? Jaja, jag ska väl återigen försöka... :)

Därför avslutar jag det här nu, och beger mig in i tankevindlignarnas värld i ett nytt inlägg, ett som inte handlar om penga-strävande bloggeri och annonser utan spännande innehåll. :)

Tata!

Jag förstår inte?

Jag förstår inte vad livet egentligen är tänkt att handla om? Just nu går det mesta sakta framåt, jag jobbar, äter, tränar (då och då) och sover. Tiden däremellan så sitter jag antingen framför datorn eller så sitter jag och frugan framför tv:n. Men jag kan inte hjälpa att jag funderar på om det verkligen är så här livet ska vara? Är det verkligen tänkt att jag ska spendera en tredjedel av varje dygn på en plats där jag inte vill vara? Bara för att förtjäna mitt uppehälle så jag har någonstans att spendera de andra två tredjedelarna? Dessutom så räcker det inte med att en tredjedel går till arbete, tiden för att ta mig dit och hem gnager ännu mer på min fritid. Att jag sen dessutom måste sova 6 - 7 timmar bara för att orka med arbetet ställer till det ännu mer. Jag funderar ofta i samma banor, t.ex. om det nu var meningen att jag skulle börja jobba klockan sex eller sju på morgonen, varför vaknar jag då inte vid 5 eller 6, pigg och glad och ser fram emot att få gå till jobbet? Och om det nu är meningen att jag ska jobba resten av mitt liv (eller nästan resten iallafall, jag är inte ens halvvägs till pension än) varför tycker jag inte att det är roligt? Vilken nytta för samhället och folks liv gör jag egentligen? Jag reparerar en produkt dagligen som gör att folk kan sitta ner i soffan och stirra bort en av tredjedelarna av livet utan att behöva göra något produktivt. Jag bidrar till vansinnet som tar över våra liv mer och mer. Egentligen vill jag kasta tv:n i soporna, stänga av datorn och köra den till soptippen och ta tag i mitt liv, bli en produktiv och lycklig människa, leva livet och umgås med människor, men det är ändå rätt bekvämt att sitta här, stirra och slösa bort mitt liv på ett tangentbord.
Skulle jag mot förmodan kasta ut datorn och sluta betala pengar till tv-leverantörer och radiotjänst så skulle det ju inte automatiskt innebära att mitt liv får mer kvalitet, det skulle bara innebära att jag skulle ångra mig, och att jag kört tusentals kronor till soptippen. Så då måste det ju vara bättre att jag sitter här? För alltid ger jag någon stackare jobb genom att behöva produkterna som tillverkas? Och genom att jag har ett behov av produkter och tjänster så har jag ju också ett behov av pengar? Och behovet av pengar stillar jag genom att arbeta, och tillverka produkter och tjänster som andra behöver, och skapar därigenom deras behov av pengar, produkter och tjänster.

Egentligen borde jag göra något vettigt istället! Men vad? Och hur ska jag tycka att det är roligt, när jag vet att jag inte kan avsluta mina projekt ändå? Jag måste ju hur det än är sova en tredjedel av mitt dygn för att kunna jobba en tredjedel av mitt dygn, så att jag kan konsumera produkter och tjänster den sista tredjedelen. Borträknat då de timmar som går åt till transport och införskaffande av produkter för de produkter som mitt arbete producerat...
En ond cirkel är vad det är, ett svart hål i människans tillvaro... Ibland undrar jag om inte tillvaron är skapad av något för att hålla oss i shack... Så att vi inte kan ägna den tid som vi vill åt att begrunda tillvarons vara eller inte vara.

Nu är det dags, jag ska ta tag i mitt liv... Efter att jag kollat facebook såklart, och slösurfat några sidor, spelat lite farmville och mafia wars, läst lite spam i min mailbox och sovit... Men efter det, då ska jag... Då ska jag tydligen gå till jobbet så jag kan tjäna pengar och betala min internetleverantör, enbart för att de ska leverera en tjänst till mig som gör att jag kan fortsätta leva ett improduktivt liv.

Det är inte för inte som man börjar undra vart det slutar... Får vi gratis boende, mat och internet på företagen i framtiden? Avlas nästa generation fram i kontorsbås?

Suck! :P

Bastu?

Hur i helvete resonerar en representant för folket när han blåser mina surt förvärvade pengar på att renovera en bastu? Renoveringen kostade tydligen lite mer än dubbelt så mycket som jag betalade för mitt hus... Dessutom är jag ganska säker på att jag inte får använda den. Ska det vara på det här jävla sättet så vill jag inte betala skatt mer. "sjukvård, skola och omsorg" är ledord som tjatats i evinnerlighet, och om pengarna gick dit så hade jag kanske inte klagat, men nu ska de användas till lyxbastu och de kungliga skatornas bröllop, vilka jag för övrigt tydligen inte heller är bjuden till... Sveriges ledning, dra åt helvete! Ta hit mina pengar först bara, jag vägrar gå med på att betala för era jävla nöjen! Fy fan!

Elements...

Kul, underbart, härligt... Startade just den gamla maskinen för att försöka kolla vad jag har för "säkerhetskopierade" filmer på den, men upptäckte att den externa disken som allt ligger på har ett grillat nätaggregat... :/ Så nu blidde det inget av det... :(

Nu måste jag återigen ta tag i att lägga ett ärende hos NetOnNet, och jag har liksom inte skickat in tv:n som jag felanmälde för några månader sen, så frågan är om det inte är frågan om ett "Peter och vargen" scenario med dom.

Jaja, förhoppningsvis kan jag få tag på en ny nätdel bara, utan att behöva skicka in disken och behöva "säkerhetskopiera" allt igen. Dessutom ligger det en hel del musik och filmer på den som verkligen inte går att få tag på längre... :( Varken köpa eller på annat sätt tillförskanska sig.

Crap, mao!

Ha det! :)

Den nya tiden...

För till skillnad från den gamla tiden så är det nu en ny tid. Inte för att tillvaron skiljer sig nämnvärt från innan, men nu så har jag inte lyckats motivera mig till att skriva här på flera veckor, kanske månader.
Vad har hänt då?
Hrm... Tjaeh, egentligen inte mycket, mest småsaker som skiljer sig från innan. Jag cyklar inte längre till jobbet, jag tränar (eller försöker, det underlättas inte av att tider och metoder ändras utan information) både Taekwondo och Kickboxning, jag har köpt ny dator (äntligen något som står sig lite bättre mot dagens maskiner) och försöker fortfarande bli av med extrakilona som hänger runt magen. :/

Jobbet är som det är, troligen kan jag inte göra något åt hur det är, så det är nog bara till att bita ihop och se glad ut.

Tillvaron saknar fortfarande lite folk i närheten och sånt, men det löser sig nog inte i första taget heller. :P

Så, egentligen händer inte mycket på de övre planen i livet. På de nedre så har det dock sprungit förbi en hel del evenemang. Däribland en jäkligt rolig helg i Stockholm, med både trevlig kusin och kalaspackad finlandskryssning, ett omåttligt pengaspenderande och det höga nöjet att se en artonårig fjortis suga i sig en drink kallad "No Fear" (innehållandes blandannat 10cl Citronvodka) på under 3 minuter... Kanske inte helt ovanligt, men när samma fjortis artonåring påtalar att hon ska upp till skolan om några timmar så måste man bara skratta lite igenkännande.
Jag gjorde om samma sak för några år sen, men då vid en något högre ålder än 18, och med skillnaden att jag talat om för min dåvarande chef att om hon tänker tvinga mig till att jobba den enda helgen jag inte kan så kommer jag komma aprak till jobbet. :D (Hade sedan flera månader tidigare planerat in en sjuhelvetes fest i min lägenhet med gäster från bland annat England, och dessutom talat om för min chef att jag trots att det var en vanlig helg där ingen skulle jobba ändå inte skulle kunna ställa upp ens i totalt katastrofläge.) Nåväl. moral eller inte, jag uppfyllde mitt löfte och jobbade både lördag och söndag i ett tillstånd som gränsade på alkoholförgiftning... När de andra på festen stupade i säng / soffa / golv så satte jag mig på cykeln och lullade ner till jobbet, för att 8 timmar senare korka upp igen.
Och nu undrar säkert någon vad det är för fel på mig, varför jag inte kan hålla mig till en enkel text utan att vandra iväg i tankarna? Enkelt, jag fungerar inte så. Jag driver runt i tanken och låter det som syns tydligast innanför pannloben trilla ner i tangentbordet och vidare ut till dig. Tillhör du de som inte gillar sånt, eller helt enkelt vill läsa om något annat så finns det ungefär en miljard bloggar till där ute. Ge fan i min! :P

Nu ska jag försöka bringa lite reda i omgivningen och gå och lägga mig tror jag.
Tack till de som påminnt mig om den här lilla platsen och bett mig återkomma, utan er vore det här lika meningsfullt som mitt tidigare jobb där "Häxan från helvetet" styrde oss... :)

Ha nu en riktigt underbar natt och skriv något i kommentarsfältet! Se så!

Betraktelser...

Egentligen inte, betraktelser alltså, men jag kommer inte på någon vettig titel, och än mindre så kommer jag på något vettigt att skriva. Fast viljan finns där, jag har tänkt flera kvällar nu att jag vill skriva något här, men ingen tanke springer förbi, inga reflektioner som jag kan skriva heller för den delen. Kanske borde jag skriva något om min goda vän som hälsade på i helgen, något om hur roligt det var att få sitta ner med en gammal vän och dricka öl, ägna en hel söndag åt att stirra på bra, dålig och katastrofalt usel film... Eller så borde jag skriva något om hur det är på jobbet, eller något om fritiden, men inget som jag gjort känns värt att försöka brodera en text om.
Kanske borde jag uttrycka mitt dåliga samvete över hur lite jag får gjort, men det känns som om det vore enklare att göra saker än att faktiskt beklaga sig över oviljan att ta tag i det.
Eller hur vore det att texta något om hur jag faktiskt bestämt mig för att ta tag i kampsporten igen? Att jag nog kommer släpa mig in till Ljungby på Torsdag kväll för att ge mig i kast med Thailändsk kickboxning? Eller nästa Tisdag när det är nybörjarintagning på Taekwondo:n? Jag vill verkligen börja med kampsport igen, och om inget går mig emot så kommer jag ta tag i det nu i veckan.
Jag har tränat en del förr, mest Taekwondo, men även Sanshou ett tag, och jag gillade båda sporterna, även om det var på helt olika grunder. Taekwondo gillade jag för att det handlar till stor del om teknik och egenutveckling, medan Sanshou handlade om att försvara sig och ge igen. :D Fullkontakt fighting är kul, men gör ont...
Förra veckan på jobbet så fick vi en leverans med delar från Korea, och dessa skickades på pallar gjorda av tjock, hård, papp. En av mina kollegor skulle vara lite tuff och skickade på ett slag på en av pallarna, för att sedan le lite stolt när man kunde se hans knogar i pappen. Lite trotsigt sa han till mig att jag som tjatade om kampsport borde prova, så jag bad honom hålla i pallen och laddade på ett slag. Medan jag tränade Taekwondo så fick jag höra att jag "har ett jävla klipp i nävarna", så när slaget landade så dansade kollegan iväg någon meter bakåt och stirrade på mig. -"Jag var inte beredd" utbrast han lite chockad...

Nog med skryt och pladder, nu har jag tappat tråden och skiter i det här. :)

Dags för en dusch och sen lite sova tror jag.
Ha det bäst så länge så hörs vi!