Betraktelser...

Egentligen inte, betraktelser alltså, men jag kommer inte på någon vettig titel, och än mindre så kommer jag på något vettigt att skriva. Fast viljan finns där, jag har tänkt flera kvällar nu att jag vill skriva något här, men ingen tanke springer förbi, inga reflektioner som jag kan skriva heller för den delen. Kanske borde jag skriva något om min goda vän som hälsade på i helgen, något om hur roligt det var att få sitta ner med en gammal vän och dricka öl, ägna en hel söndag åt att stirra på bra, dålig och katastrofalt usel film... Eller så borde jag skriva något om hur det är på jobbet, eller något om fritiden, men inget som jag gjort känns värt att försöka brodera en text om.
Kanske borde jag uttrycka mitt dåliga samvete över hur lite jag får gjort, men det känns som om det vore enklare att göra saker än att faktiskt beklaga sig över oviljan att ta tag i det.
Eller hur vore det att texta något om hur jag faktiskt bestämt mig för att ta tag i kampsporten igen? Att jag nog kommer släpa mig in till Ljungby på Torsdag kväll för att ge mig i kast med Thailändsk kickboxning? Eller nästa Tisdag när det är nybörjarintagning på Taekwondo:n? Jag vill verkligen börja med kampsport igen, och om inget går mig emot så kommer jag ta tag i det nu i veckan.
Jag har tränat en del förr, mest Taekwondo, men även Sanshou ett tag, och jag gillade båda sporterna, även om det var på helt olika grunder. Taekwondo gillade jag för att det handlar till stor del om teknik och egenutveckling, medan Sanshou handlade om att försvara sig och ge igen. :D Fullkontakt fighting är kul, men gör ont...
Förra veckan på jobbet så fick vi en leverans med delar från Korea, och dessa skickades på pallar gjorda av tjock, hård, papp. En av mina kollegor skulle vara lite tuff och skickade på ett slag på en av pallarna, för att sedan le lite stolt när man kunde se hans knogar i pappen. Lite trotsigt sa han till mig att jag som tjatade om kampsport borde prova, så jag bad honom hålla i pallen och laddade på ett slag. Medan jag tränade Taekwondo så fick jag höra att jag "har ett jävla klipp i nävarna", så när slaget landade så dansade kollegan iväg någon meter bakåt och stirrade på mig. -"Jag var inte beredd" utbrast han lite chockad...

Nog med skryt och pladder, nu har jag tappat tråden och skiter i det här. :)

Dags för en dusch och sen lite sova tror jag.
Ha det bäst så länge så hörs vi!

Sagovindars boning...

Vackert namn på ett slott i en visa, eller bara det första som dök upp när jag försökte komma på en titel för dagens inlägg. Välj själv, men skyll inte på mig när det blir fel... : D

Precis som det brukar vara, och precis som det ska vara antar jag, så har jag inte en susning om vad jag ska skriva om här. Varmt som i något av helvetena här uppe, och jag har fortfarande inte fått tummen ur och börjat isolera vinden... :/ Antar liksom att det kommer lösa en del av värmeproblemen här, men man vet aldrig. Hjälper inte det så får det bli en AC till nästa sommar, eller så får jag flytta ner i källaren. Vet faktiskt inte riktigt vad som är enklast, källaren är unken och luktar instängt, men det är svalt där nere... :) Det är det inte här uppe, men en AC innebär ju lite jobb den med, ett nytt fint hål genom ytterväggen tillexempel. Och en elräkning som inte är av denna världen gissar jag... Men men, det får vi ta då, nu ska jag duscha och krypa i säng, fredag imorgon ju! :)

G'natt alla, sov gott och glöm inte att lägga ett äpple på magisterns bänk imorgon!

Julgodis?

Köpte den här i Österrike, inte så mycket för att jag vet hur den smakar eller nåt, utan mest för att jag tycker det är roligt att ha sånt här i spritskåpet... Får se när den öppnas, kanske aldrig, kanske nästa fest... Man vet aldrig. :D

Lättroad...

Häromdagen fick jag ett meddelande från en gammal vän som sa att hon hade hittat min blogg och läste den, dessutom sa hon att hon gillar hur jag skriver. :) Värmer alltid att få höra sånt, även om jag känner att jag varit lite sparsamt aktiv på sistone här. För egentligen händer inte så mycket i mitt liv, jag dietar (LCHF), cyklar och tappar vikt, men det är liksom inget utöver mitt vanliga liv känns det som. Jag ägnar också en del tid åt att sitta på Facebook och stirra, och det ökar ju inte direkt produktiviteten i tillvaron. :/ Jävla gift egentligen det där, för även om man inte känner att man måste sitta där så hittar man inte på något annat att göra. Jag har en hel hylla full av böcker som jag borde läsa, jag har en kartong full med filmer som jag vill se men som aldrig blir av, jag har ett par CD-Ställ fulla med musik som jag borde bekanta mig med... Dessutom har jag ett helt skåp fullt med Whisky som förtjänar min uppmärksamhet. :P Men ändå sitter jag här framför datorn, fipplar lite med systemet på den gamla maskinen och flyter med strömmen och iaktar facebook på den nya.
Lite aktiv kanske man får säga att jag är på min mikroblogg, Granfot@Bloggy men jag vet inte hur många som tittar där. Nu kanske fler än innan, men ändå?
Planerna på att isolera om vinden har avstannat, jag måste skaffa en redig stege och hundra kilo motivation först, men det är ändå ett projekt som jag borde ta tag i, det är helt olidligt varmt här på ovanvåningen... :( Men innnan det löser sig ska jag nog kika lite till på Facebook, sen sova lite antar jag... Allt för att orka med att jobba så jag får pengar till att betala bredbandet med så jag kan sitta och stirra på Facebook. Puckad cirkel det där...

Nåja, god natt alla! Och dra er inte för att kommentera här nu, jag behöver feedback! :)

Man kan göra så...

... men det är inte rätt Eller, det är inte rätt när fru Granlund säger att istället för att sitta och stirra sig blind på rubriken så kan man börja skriva. Jag låter min rubrik slå an tonen i mina inlägg, så att börja skriva före rubriken vore som att recitera telefonkatalogen, elle bibeln om man nu känner sig närmre den.

Fast vad inlägget egentligen skulle avhandla var faktiskt min brist på motivation för att författa texter för stunden. För det är inte så att jag glömt bloggen, jag har bara förträngt den, stuvat undan den i ett mörkt hörn av mitt ensliga sinne. Ett skrymsle där inte ens mitt samvete hittar något. :) Skitsmidigt, även om ni säkert sitter och biter på naglarna och funderar på om jag trillat av pinn.

Fast nu är det i vilket fall som helst läggdags, tydligen så måste jag infinna mig på arbetsplatsen imorgon igen, även fast jag själv anser jag att de två dagar som de fått av mig den här veckan redan borde räcka för flera månader framåt. Han som på pappret, av någon outgrundlig anledning, utsetts till att fungera som min överordnade påstår att det inte alls är så det fungerar. Märkligt påstår jag, om jag hade varit överordnad så hade jag varit nöjd med tillvaron och glad i hågen när jag fick säga till mina underlydande: "Självklart kan du gå hem, bry dig inte om att stämpla ut bara, då kommer du få mycket mindre pengar i slutet på månaden.", eller varför inte: "Hörrö, kan inte du ta firmabilen till flygplatsen? Jag menar, jag har det här First Card som jag har använt alldeles för lite den här månaden, så jag tyckte det kunde vara en rolig grej om du ville ta med dig frugan och flyga iväg någonstans? Debitera allt på kortet bara, jag vill inte att ni ska ligga ute med nåt! Förlåt? Åh, självklart betalar jag hennes lön med, det är ju inte mer än rättvist!"
Vilken jävla chef jag hade blivit! Och skulle någon nu faktiskt börja muttra om att det inte skulle gå ihop sig eller så, så kan jag bara nämna att det skiter jag fullständigt i! Människan skapades eller evolverades inte för att öda bort en tredjedel av varje dygn (minst) på att pyssla med sånt vi inte trivs med, det är inte meningen att vi ska spärras in för att göra saker som någon annan anser är för tråkiga! Fan ta den som klättrade ner ur träden först, och vad stryk jag skulle dela ut till snubben som kom på att kunde "betala" för maten med ett snäckskal, en kokosnöt eller vad han nu hade mer av än de andra i byn om han inte varit någorlunda död nu. Men skit förtjänar han iallafall!

Nu ska jag iallafall sova så att jag orkar kliva upp och ta mig till min fångenskap imorgon, så jag får pengar i slutet på månaden och kan äta och betala huset så att jag har någonstans att sova medan jag väntar på att få kliva upp och ta mig till min fångenskap...

En busschaufför...

Man måste ändå uppskatta vår busschaufför, mannen som trots att han ogillar tyrolerjoddel och dansband står ut med vad folket på bussen spelar. Imorse spelade han AcDc och förutom han själv och jag så var det nog bara frugan som gillade det. Men men, han är jävligt rolig i vilket fall som helst. Han envisas med att tömma i mig whisky, och jag är inte sen med att tacka ja... Varje rast så är det en kaffe med whisky, och mest troligt en whisky vid sidan med. Igår stoppade han ner en flaska rödvin i min ficka när jag gick förbi. :D Annars har vi haft det bra, jag har druckit litervis med öl och frugan har druckit jävligt dyrt vatten. Känns som om jag vinner på det här.
Ikväll kommer vi hem, och imorgon är sista dagen vi inte dietar, på Tisdag så drar vi igång med LCHF igen. Kan nog behövas... Ha det!

Örnnästet...

Idag har vi varit uppe vid örnnästet och beundrat utsikten. Helt ok faktiskt, även om filmen tydligen inte spelats in där...
God öl iallafall... Tänkte skicka med en bild också, men då kostar det mer än 40 spänn att blogga och det lägger jag inte på er... :D Ni får helt enkelt vänta tills jag är hemma igen...