Kom för en vecka sen på att jag hade ett gammalt presentkort på Ginza liggandes, men att eftersom det var ett SMS-kort och min telefon efter otaliga uppdateringar inte var riktigt överrens med mig så gick det inte att öppna sagda sms och se vad det var för kod. Så det enda jag vet är att det är ett kort med 300:- och att Ginza's kundtjänst inte svarar på vad koden är. Enkel förtjänst för dem... Fast egentligen ska jag inte klaga, förra gången jag hade ett likadant kort så hjälpte dom mig med koden, så man får väl anta att de har lessnat på mig? (Ja, jag är rätt stor kund hos dem, även om det inte syns i deras papper, brukar gå ihop ett gäng från frugans jobb och beställa... :/ )
Värderar fortfarande fysiska plastskivor rätt högt även om jag laddar ner mycket. För allt jag laddar ner kollas och ratas på löpande band, utom det som är riktigt bra. Då köper jag skivan / skivorna original. Så ska det vara, och ungjävlar som inte inser värdet i att ha plasten i bokhyllan får tänka om. :) Det är ett enkelt sätt att visa vilken musik som faktiskt går att lyssna på. Jag lever med en illusion om att artisterna dessutom får några kronor för skivan om jag köper den, medan de inte får många kronor för nerladdningen. Kanske...
Jaja, nu, snart dags för jobb... :( Helt och hållet omotiverad. :)
