Myndigheterna...

På något sätt så fascineras jag av hur myndigheterna fungerar ibland.

Vi köpte en bil i höstas, slutsiffra 9 (edit, hade skrivit 7, men jag hade fel.) , så i min värld så ska den besiktas typ juli eller därikring. Jag har aldrig varit så bra på det där, utan alltid litat till att något system som står i en källare någonstans ska skicka ett brev till mig om att det är dags för besiktning.

Så var det förr, innan avregleringen,

Men numer så verkar det inte vara så. Igår skulle vi ställa av Opeln som står ute på gården, och när fru Granlund var inne på transportstyrelsens hemsida så fick hon se att den nya kärran är belagd med körförbud. Sen i februari.

Hur svårt kan det vara att faktiskt berätta det för en så att man slipper köra runt med en olaglig bil? Ett brev hade räckt, eller ett sms nu i vår moderna tid. Hell, till och med en notifiering på Facebook hade räckt långt. :) Men nej, jag tror att nu i besparingstider så försöker dom att inte berätta det för någon så att den andra myndigheten, den med blåa hinkar på taket, kan hysta in lite stålar till sina fikapauser.




Jaja, nu har vi panikbokat en besiktning på Måndag, så att vi åtminstone kan ta oss fram lagligt. (Inte för att jag bryr mig, egentligen, men det blir så dyrt när dom håvar in en.) Dessutom ringde min kollega igår och informerade mig om att det gjorde flygande besiktningar på stan. Tur att jag åker i Raggamazonen och slipper fundera på sånt. :)




Kontentan?

Hur svårt kan det vara att sätta det där stackars systemet på att skicka ut en notifiering om att det är dags att besikta bilen, eller att det är försent att besikta bilen?

Jag undrar hur många fler än vi som faktiskt rattar runt olagliga bilar helt ovetandes?

Aktivitet!

Svarade just på ett mail från en kompis, där jag nämnde att jag följde hennes blog, och tyckte det var roligt hur bra det går för henne. Precis samtidigt som jag skrev det så kom jag på att det går inte så bra för mig, inte blogledes iallafall. Livsledes så går det ganska bra, jobbar alldeles för mycket, tränar alldeles för lite och motiverar mig själv till saker och ting alldeles för sällan. I måndags släpade jag mig in till träningen, och det kändes som att bli påkörd av ett godståg och samtidigt försöka springa ikapp med en skållad råtta. Dödligt med andra ord. Skulle egentligen ha tränat idag med, men när klockan började närma sig dags så kände jag hur jag hade cirka noll procent motivation, så det fick utgå ikväll. Började jobba lite tidigare än vanligt imorse, och jobbade över lite senare än vanligt, kommer ut till ett skabbvrak till bil som inte vill starta och får promenera till frugans jobb för att låna “hennes” bil. Väl hemkommen (efter att ha fått hjälpstarta den andra bilen som stod parkerad utanför ena kontorslängan på jobbet) känner jag hur jag har träningsvärk i halva kroppen, ont i den andra halvan och är så trött att jag skulle kunna somna stående. Lägg på ett nageltrång och några blåmärken från förra träningen och vetskapen om att jag ska börja tidigare imorgon med så har du en faktor till min motivation. :) Nu sitter jag och försöker få ihop ork till att gå ner och sätta mig framför tv:n. :)

Så, lycka till med allt så hörs vi, och glöm inte att skriva något vänligt härikring…

Haha, bilspel?

En kollega på jobbet berättade för ett tag sen om hur han varit ute och skjutsat runt ett par ungar, och för att skoja lite med dem så hade han frågat "Vill ni att jag ska köra lite rally?", varpå ungarna givetvis i kör vrålar JAAA! Så kollegan gasar till lite vid rondellen i stan, gnisslar lite i däcken och ungarna skrattar skitlyckligt. På vägen ut ur rondellen sen så säger en av knattarna bak i bilen: "Om du kör in i bilen där så får du extrapoäng..." Helt blodigt allvar, ungjäveln trodde verkligen att det var ok att krocka andra bilar, och tydligen så fick han medhåll från knatte2 i bilen. Rätt skrämmande, samtidigt som det är roligt...