Mira...

Så, på morgonen fredagen den 11:e mars så ringde fru Granlund och talade om att vattnet gått, men att de på förlossningen sagt att det inte var så bråttom. Så jag avslutade de ärenden som jag hade öppna och sa till folket att det var dags.
Väl hemma så packade vi in oss i bilen och resan mot Växjö och förlossningen började. Först satte de frugan i en ctg-maskin för att se hjärtslag på knytet och värkar, men eftersom det inte kom några värkar så skickade de ut oss på stan en stund. Vi åkte ner och gick i ett par butiker för att slå ihjäl en stund. (Märkligtvis så var det Panduro Hobby och Åhlens som vi hamnade på.) Sen gick vi för att käka lite, och vi valde Båtsmannens lunchbuffe, för där har vi länge tänkt äta. Numer kommer vi tänka länge innan vi äter där igen. Biffstek som var segare än skosulor och en panerad fisk som var sjukt torr och vidrig. Men medan vi åt så fick Tina mer och mer känningar så vi åkte upp till lasarettet igen. Klockan var nu runt tre och de satte ctg på Tina igen. Nu syntes värkarna tydligt och det märktes ganska väl på henne med. Hon fick lustgas och erbjöds akupunktur vilket hon gick med på att prova. Dessvärre så fick hon mer ont av nålarna, och lustgasen kände hon var verkningslös. Så det beställdes EDA (ryggmärgsbedövning) från narkosläkare. Efter några om och ett par men så började den verka, och nu märktes det väldigt tydligt att allt var lättare för henne.
Men glädjen var inte så långvarig, efter en stund till så började värkarna tillta och förlossningen var i full fart. :) Några timmar senare (02:35) så fick jag höra min lilla dotter Mira skrika för första gången. Rätt mäktig upplevelse, och ytterligare en stund senare så låg hon hos mig och lallade för sig själv (och mig). Efter 12 timmar så var Mira, min dotter, äntligen hos oss. Nu sitter vi för andra dagen på LättBB och planerar för hemfärd imorgon.

Det här skrevs på min telefon. Meningsfel och liknande bjuder jag på, och kanske skriver jag utförligare när jag sitter hemma vid datorn med Mira intill. :)

Kvinnlig krigare och landet utan täckning...

Ibland när man befinner sig i nollmottagningsland så får man hitta sätt att slå ihjäl tiden på. Som nu, jag är inne på min gamla avdelning och hjälper till lite, den egentliga operatören är sjuk. Så tidigare idag körde jag min första kortkuverterare igen. Kändes rätt rostigt, har inte kört den maskinen på 2 - 3 år. Men men, vad gör man inte för konsten? :D Annars händer inte så mycket, jag har investerat i en projektbil som jag tänkt renovera och snygga till. En gammal Amazon, 1964 års modell med 4 dörrar och en gammal B18 under huven. Kan bli hur kul som helst, eller det är i alla fall vad jag hoppas på.
I övrigt så har vi fått lite gjort på friggeboden, de flesta väggarna har fått panel satt och första målningen är gjord. Nu saknas locken, andra målningen och de övre vägg-partierna. Plus en dörr, knutar och ev. En vindslucka... Vi får väl se när det ehla börjar bli klart.

Nu, åter till jobbet, eller hemgång om man vill.

Nokia N900

Så, jag vet att jag inte varit ett föredöme här på sistone, men det har varit mycket i tillvaron på sistone... Jobbat mycket, har en dator som är aggressivt bråkig osv.
För någon vecka sen så tog min telefon slut också. En ovanligt illa skött Nokia N95 som helt plötsligt bestämde sig för att jävlas. Högtalaren sunkade ihop, så plötsligt gick det inte att höra vad folk sa längre. Så i samband med en resa till Malmö bestämde jag mig för att nyförvärva ett stycke telefon. Eller i mitt fall så fick det bli en minidator med telefonmöjligheter. Så det här inlägget skrevs på min nya fina Nokia N900. Snacka om att den trtos svedan i plånboken har gjort mig nöjd. Dyr, men väl värd varenda krona. Än så länge iallafall.

Nu, åter till den katastrofalt usla Die Hard 4.0...