Pirates of the Carribbean: I främmande farvatten.

Så, igår tog jag och Fru Granfot en barnledig kväll och stack på bio. :) Vi lämnade av Mira hos Mormor med några flaskor mjölk och lite blöjor för att sedan åka vidare in mot "stan".

Filmen var faktiskt helt ok, jag tyckte att 3D-effekterna verkade saknas i mitten på filmen, men annars var den bra. Storyn var lite lagom tunn och bräcklig, men det får man räkna med när det är en tredje uppföljare, och halva gänget skådespelare hade utgått. Glasögonen var som vanligt rätt obekväma men det var inte samma typ som vi vant oss vid då de nyligen har uppgraderat biografen i Ljungby. Man hade inte riktigt samma känsla av att bakgrunden var suddig nu som med dom gamla glasögonen, men samtidigt så fick jag problem med att ögonen började svida en bit in i filmen. Men det gick över mot slutet och jag tror att man kan vänja sig vid den här modellen.

Vad?

Vad är det som gör det så svårt att få tummen ur och skriva en rad här imellanåt? Det är ju inte som om inget händer i mitt liv, det är bara motivationen till att skriva här som saknas. Fast det är väl lite av en ond cirkel. Det känns inte som om det är så många som läser här, men det beror ju mest troligt på att jag aldrig skriver något heller. :)