Thursday, October 22, 2009

Jag förstår inte?

Jag förstår inte vad livet egentligen är tänkt att handla om? Just nu går det mesta sakta framåt, jag jobbar, äter, tränar (då och då) och sover. Tiden däremellan så sitter jag antingen framför datorn eller så sitter jag och frugan framför tv:n. Men jag kan inte hjälpa att jag funderar på om det verkligen är så här livet ska vara? Är det verkligen tänkt att jag ska spendera en tredjedel av varje dygn på en plats där jag inte vill vara? Bara för att förtjäna mitt uppehälle så jag har någonstans att spendera de andra två tredjedelarna? Dessutom så räcker det inte med att en tredjedel går till arbete, tiden för att ta mig dit och hem gnager ännu mer på min fritid. Att jag sen dessutom måste sova 6 - 7 timmar bara för att orka med arbetet ställer till det ännu mer. Jag funderar ofta i samma banor, t.ex. om det nu var meningen att jag skulle börja jobba klockan sex eller sju på morgonen, varför vaknar jag då inte vid 5 eller 6, pigg och glad och ser fram emot att få gå till jobbet? Och om det nu är meningen att jag ska jobba resten av mitt liv (eller nästan resten iallafall, jag är inte ens halvvägs till pension än) varför tycker jag inte att det är roligt? Vilken nytta för samhället och folks liv gör jag egentligen? Jag reparerar en produkt dagligen som gör att folk kan sitta ner i soffan och stirra bort en av tredjedelarna av livet utan att behöva göra något produktivt. Jag bidrar till vansinnet som tar över våra liv mer och mer. Egentligen vill jag kasta tv:n i soporna, stänga av datorn och köra den till soptippen och ta tag i mitt liv, bli en produktiv och lycklig människa, leva livet och umgås med människor, men det är ändå rätt bekvämt att sitta här, stirra och slösa bort mitt liv på ett tangentbord.
Skulle jag mot förmodan kasta ut datorn och sluta betala pengar till tv-leverantörer och radiotjänst så skulle det ju inte automatiskt innebära att mitt liv får mer kvalitet, det skulle bara innebära att jag skulle ångra mig, och att jag kört tusentals kronor till soptippen. Så då måste det ju vara bättre att jag sitter här? För alltid ger jag någon stackare jobb genom att behöva produkterna som tillverkas? Och genom att jag har ett behov av produkter och tjänster så har jag ju också ett behov av pengar? Och behovet av pengar stillar jag genom att arbeta, och tillverka produkter och tjänster som andra behöver, och skapar därigenom deras behov av pengar, produkter och tjänster.

Egentligen borde jag göra något vettigt istället! Men vad? Och hur ska jag tycka att det är roligt, när jag vet att jag inte kan avsluta mina projekt ändå? Jag måste ju hur det än är sova en tredjedel av mitt dygn för att kunna jobba en tredjedel av mitt dygn, så att jag kan konsumera produkter och tjänster den sista tredjedelen. Borträknat då de timmar som går åt till transport och införskaffande av produkter för de produkter som mitt arbete producerat...
En ond cirkel är vad det är, ett svart hål i människans tillvaro... Ibland undrar jag om inte tillvaron är skapad av något för att hålla oss i shack... Så att vi inte kan ägna den tid som vi vill åt att begrunda tillvarons vara eller inte vara.

Nu är det dags, jag ska ta tag i mitt liv... Efter att jag kollat facebook såklart, och slösurfat några sidor, spelat lite farmville och mafia wars, läst lite spam i min mailbox och sovit... Men efter det, då ska jag... Då ska jag tydligen gå till jobbet så jag kan tjäna pengar och betala min internetleverantör, enbart för att de ska leverera en tjänst till mig som gör att jag kan fortsätta leva ett improduktivt liv.

Det är inte för inte som man börjar undra vart det slutar... Får vi gratis boende, mat och internet på företagen i framtiden? Avlas nästa generation fram i kontorsbås?

Suck! :P

Thursday, October 15, 2009

Bastu?

Hur i helvete resonerar en representant för folket när han blåser mina surt förvärvade pengar på att renovera en bastu? Renoveringen kostade tydligen lite mer än dubbelt så mycket som jag betalade för mitt hus... Dessutom är jag ganska säker på att jag inte får använda den. Ska det vara på det här jävla sättet så vill jag inte betala skatt mer. "sjukvård, skola och omsorg" är ledord som tjatats i evinnerlighet, och om pengarna gick dit så hade jag kanske inte klagat, men nu ska de användas till lyxbastu och de kungliga skatornas bröllop, vilka jag för övrigt tydligen inte heller är bjuden till... Sveriges ledning, dra åt helvete! Ta hit mina pengar först bara, jag vägrar gå med på att betala för era jävla nöjen! Fy fan!

Saturday, October 10, 2009

Elements...

Kul, underbart, härligt... Startade just den gamla maskinen för att försöka kolla vad jag har för "säkerhetskopierade" filmer på den, men upptäckte att den externa disken som allt ligger på har ett grillat nätaggregat... :/ Så nu blidde det inget av det... :(

Nu måste jag återigen ta tag i att lägga ett ärende hos NetOnNet, och jag har liksom inte skickat in tv:n som jag felanmälde för några månader sen, så frågan är om det inte är frågan om ett "Peter och vargen" scenario med dom.

Jaja, förhoppningsvis kan jag få tag på en ny nätdel bara, utan att behöva skicka in disken och behöva "säkerhetskopiera" allt igen. Dessutom ligger det en hel del musik och filmer på den som verkligen inte går att få tag på längre... :( Varken köpa eller på annat sätt tillförskanska sig.

Crap, mao!

Ha det! :)

Wednesday, October 7, 2009

Den nya tiden...

För till skillnad från den gamla tiden så är det nu en ny tid. Inte för att tillvaron skiljer sig nämnvärt från innan, men nu så har jag inte lyckats motivera mig till att skriva här på flera veckor, kanske månader.
Vad har hänt då?
Hrm... Tjaeh, egentligen inte mycket, mest småsaker som skiljer sig från innan. Jag cyklar inte längre till jobbet, jag tränar (eller försöker, det underlättas inte av att tider och metoder ändras utan information) både Taekwondo och Kickboxning, jag har köpt ny dator (äntligen något som står sig lite bättre mot dagens maskiner) och försöker fortfarande bli av med extrakilona som hänger runt magen. :/

Jobbet är som det är, troligen kan jag inte göra något åt hur det är, så det är nog bara till att bita ihop och se glad ut.

Tillvaron saknar fortfarande lite folk i närheten och sånt, men det löser sig nog inte i första taget heller. :P

Så, egentligen händer inte mycket på de övre planen i livet. På de nedre så har det dock sprungit förbi en hel del evenemang. Däribland en jäkligt rolig helg i Stockholm, med både trevlig kusin och kalaspackad finlandskryssning, ett omåttligt pengaspenderande och det höga nöjet att se en artonårig fjortis suga i sig en drink kallad "No Fear" (innehållandes blandannat 10cl Citronvodka) på under 3 minuter... Kanske inte helt ovanligt, men när samma fjortis artonåring påtalar att hon ska upp till skolan om några timmar så måste man bara skratta lite igenkännande.
Jag gjorde om samma sak för några år sen, men då vid en något högre ålder än 18, och med skillnaden att jag talat om för min dåvarande chef att om hon tänker tvinga mig till att jobba den enda helgen jag inte kan så kommer jag komma aprak till jobbet. :D (Hade sedan flera månader tidigare planerat in en sjuhelvetes fest i min lägenhet med gäster från bland annat England, och dessutom talat om för min chef att jag trots att det var en vanlig helg där ingen skulle jobba ändå inte skulle kunna ställa upp ens i totalt katastrofläge.) Nåväl. moral eller inte, jag uppfyllde mitt löfte och jobbade både lördag och söndag i ett tillstånd som gränsade på alkoholförgiftning... När de andra på festen stupade i säng / soffa / golv så satte jag mig på cykeln och lullade ner till jobbet, för att 8 timmar senare korka upp igen.
Och nu undrar säkert någon vad det är för fel på mig, varför jag inte kan hålla mig till en enkel text utan att vandra iväg i tankarna? Enkelt, jag fungerar inte så. Jag driver runt i tanken och låter det som syns tydligast innanför pannloben trilla ner i tangentbordet och vidare ut till dig. Tillhör du de som inte gillar sånt, eller helt enkelt vill läsa om något annat så finns det ungefär en miljard bloggar till där ute. Ge fan i min! :P

Nu ska jag försöka bringa lite reda i omgivningen och gå och lägga mig tror jag.
Tack till de som påminnt mig om den här lilla platsen och bett mig återkomma, utan er vore det här lika meningsfullt som mitt tidigare jobb där "Häxan från helvetet" styrde oss... :)

Ha nu en riktigt underbar natt och skriv något i kommentarsfältet! Se så!