Venus var det ja...

-"Jag tog den sista nu.", säger frugan och viftar med en plastpåse.
-"Jaha, det finns fler rullar i skåpet" svarar jag med handen full av diskborste.
-"Va?"
-"Ja, det finns fler i skåpet."
-"Vad pratar du om?"
-"Påsen som du viftar med, tog du den sista så finns det fler i skåpet under köksön."
-"Vadå påsen? Leverpastejen, jag tog den sista leverpastejen..."

Venus är en konstig planet med ännu konstigare invånare.

Eftersom jag är skitdålig på att blogga, faktiskt, helt katastrofalt dålig så ger jag fan i det.

Men ibland så faller andan på och jag känner för att plita ner nån rad eller två, och då gör jag det. Precis som nu. Inte för att jag vet vad jag ska skriva om, jag ägnar all min tid åt familjen just nu och med frugan sjukskriven så är jag hemma på heltid sen några veckor.

Det är faktiskt en gnutta jobbigare än vad man skulle vilja tro det där. Två ungar som båda två fullständigt skiter i vad man säger till dom, förutom när man förklarar att det blir inte spaghetti och köttfärssås till lunch, middag, mellanmål och kvällsfika. Och när dom passar på att vara snälla så brukar frugan tala om för mig att maten inte är god. Men annars är det fint. :)

Satt nyss och läste igenom en gammal blog som jag glömt bort att jag hade, sånt är alltid roligt. Man fyndar lite korkade kommentarer och åsikter och fnissar lite åt saker man skrivit när man faktiskt hade energi och motivation till att skriva saker. Inte riktigt lika mycket skit som på senare år, men ändå frekventa uppdateringar. Önskar jag kunde få tummen ur och ta mig dit igen, men jag har liksom inget som känns som om det är värt att dela med sig av till resten av verkligheten. Och att sitta och skriva bara för att skriva orkar jag inte med, det gör jag ändå på de stora sociala nätverken, bara i lite kortare form. :) Och i ärlighetens namn så tror jag inte att någon av er bryr sig nämnvärt ändå.

Så, till nästa gång andan faller på, ha en rofylld stund för dig själv och uppskatta de små tingen!