Ett par...

Nu är ni ett par stycken som faktiskt tagit er tid till att kommentera frånvaron av inlägg i min blogg. Det du! Ett par stycken... Fler än en som läser den här rappakaljan. Så då menar någon på något sätt att jag lyckats, genom mitt skrivande, nagla fast någons "attention-span" (uppmärksamhetsräckvidd låter inte alls lika bra...) vid kråkfötterna som formulerar ord och meningar här? Heh... Suckers!

Så, så när jag nu klarat av biten med lite självglorifiering och solat lite i strålglansen från min egen stolthet så får jag väl återgå till att avhandla lite av vad som  faktiskt sker i tillvaron.
På söndag ska jag bege mig till tokholmen igen, för att återigen försöka plantera kunskapens frö innanför pannbenet på min maskintekniske arvinge. Fast  av någon outgrundlig orsak så har de den här gången lyssnat på mig. Jag sa sist jag åkte: "Nästa gång jag kommer hit så kostar det pengar..." Och pengar är vad jag får den här gången. Visst, jag lyckas inte riktigt nå upp till herr Samuelsons arvode, eller ens det arvode som han avstår, men jag får ändå mer betalt än annars. Dessutom så  fick jag den här gången förutom betalt husrum för frugan under helgen även hennes resa betald och flygresor åt mig. :) Lite nöjd blir man när man inser att man är värd åtminstone de tusenlapparna för företaget. Inte för att jag tror att den summan på någotvis närmar sig vad det kostar att inte ha mig på plats, men det smickrar ändå lite.

Annars, frågar ni? Jotack, det knallar och går, eller, på någotvis så har jag överlevt första veckan hos fienden. ( :P ) Det verkar saknas lite hos befolkningen i den angränsande stammen, istället för att i grupp konferera om huruvida tillvaron kan bättras, helgens bravader eller nästkommande sjöslag så diskuterar de i stort sett parvis någon slags isritual med klubbor och "små svartingar" som ska bankas in i den andra sidans bur. Jag vet inte, men jag tycker det låter som rasism och bristande mental kapacitet, eller möjligen enfald och lite för mycket klor i genpoolen.

Jaja, kanske bättrar det sig framöver, trumman viskar om att det kommer bli andra konstellationer inom väggarna, och till stor del tror jag dessa nya konstellationer kommer innehålla en del bättre begagnade element av vilka vissa verkar vara hemfallna åt att betrakta och i konversation vid middagsbordet påtala andras brister och tillkortakommanden. Skvaller*ingar och sladder*kor med andra ord. Fan vet vilket jag avskyr mest...

Nåja, livet har fortfarande en bit kvar innan jag får börja avnjuta Piña Colada och sandstränder på heltid, så det är väl bara att bita ihop och le lyckligt i väntan på bättring. Eller, för att citera en ruskigt pricksäker svensk komiker: "Ja ä in't bitter!"

Imorgon...

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv. Imorgon börjar jag jobba på andra sidan gatan, fiendeland. :P Fast inte egentligen, men "andra sidan gatan" har under en längre tid representerat mycket motgångar för oss. Dock inte avdelningen jag ska börja på, men ändå känns det på något underligt vis som om att hela sidan av gatan är fienden. :D

Nåja, jag vill att det ska bli bra där, att jag ska få jobba med saker jag trivs med, och folk som jag trivs med. Dessvärre tror jag att jag är en "sån där" som är svår att trivas med. Varför låter jag er komma fram till själva, men jag tror det är så iallafall. Så om du inte har annat för dig så kan du väl åtminstone sända en tanke till mig, önska mig lycka till med mitt nya värv.

Carpe Aptenodytum(?)!

Ny dag, nya utmaningar...

Sitter på tåget påväg söderut nu, har avslutat de 2 veckorna som jag vistats i stockholm. Lättad, nu är jag färdig med maskinen, har lärt de nya förarna vad de kunnat ta emot, på den tid jag fått. Kanske går det, kanske kommer de att lösa det som behövs på egen hand, men mer troligt är att  jag kommer att få agera telefonjour åt dem. Dessvärre så innebär det en del krångel, deras chef måste deala med min chef, göra upp om tid för mig att ta deras telefonsamtal, sen måste han tala med mig, ska jag ge support för att jag inte fått tid att lära upp dem så ska jag ha bra betalt för den extra tid jag lägger ner på dem. Dessutom ska jag orka med, och det är nästan det som oroar mig mest... Svara på frågor på en maskin som jag inte har någon nytta av att kunna längre, ge support på frågor som ställs av folk som inte förstår sig på den. Som sagt, urk... :P

Annars så är jag rätt glad, jag kommer hem till furgan om ett par timmar, så då får jag iallafall äntligen spendera lite tid med henne istället för att sitta på rummet och stirra. Trevligt, utgår jag från att det blir. :)

Nu orkar jag inte med, ha det! (Ergonomin på den här arbetsplatsen är katastrofal, förutom att jag snubblar på tangenterna i samma takt som tåget vaggar så har jag ont i axlar och handleder... :P )

Bloggandets ädla konst...i

För en konst måste man väl betrakta det som? Min bättre hälft poängterade igårkväll att jag bloggar väldigt lite nu. Och hur man än väljer att se på det så har hon rätt. Jag påstår att det beror på att mitt guldfisk-liknande minne ställer till det, men jag vet inte om det är hela sanningen. Ofta får jag idéer eller tankar medan jag är ute på stan, på väg till eller från jobbet, på jobbet eller helt enkelt för långt från datorn för att det ska vara bra. Ibland har jag varit ambitiös och skrivit ner tanken på ett papper, men det slutar oftast med att när jag väl satt mig här och tittar på den lilla lappen så börjar jag fundera på om det var droger involverade i lappförfattandet... Tanken som kändes som ett så bra ämne känns bara korkad när jag väl sitter här. Istället låter jag fingrarna dansa på tangentbordet, mer eller mindre av sig själva. Ordbajs eller svammel, fritt översatta kortslutningar i synapserna, saker som jag vid ett eller annat tillfälle ondgjort mig över... :P

Just nu sitter jag på hotellrummet och stirrar ut över vad gränsvägen, tror jag den heter, och funderar på biltrafiken och storstadens puls. Ganska intressant, för en stad i den här storleken stannar aldrig, ingen återhämtning, ingen rast och ro. Invånarna avlöser varandra, några ska till jobbet, de andra ska hem, några är hemma och börjar jobba när skymningen och natten träder fram. Vissa jobbar inte alls, av en eller annan orsak, och du kan nog lita på att alla orsaker finns representerade här. Sitter och tittar på de "gigantiska" betongklossarna som folk bor i, det är ganska fascinerande. Jag har själv bott och levt här, jag fördömer inte på något sätt, jag bara betraktar fenomenet och kontemplerar verkligheten. Ibland längtar jag tillbaka till pulsen, till fenomenet, anonymiteten utan ensamhet och till närheten. Allt finns runt hörnet, eller nära nog iallafall. Bygger man en plats för så många individer så får man räkna med att det kommer att dyka upp närhet till både bra och dåliga förteelser och element.

Fast nu trivs jag ganska bra i mitt lilla hus i mörkaste småland, i den lilla byn som inte är mycket större än byn jag föddes i, huset som är så fint, men ändå precis för litet för att vi ska vara helt nöjda, huset som ligger så bra till men gärna hade fått ligga på ett annat ställe, huset med de tre garagen, fast det bara är två, huset med den perfekta altanen som vi föll för och nu kanske ska riva... Det är ändå rätt skönt att kunna kalla det för hemma. Att drömma och planera, fundera och önska. På något sätt så brukar vi alltid när vi tittat på Roomservice, Bygglov, eller Design Simon & Thomas, önska att de skulle ringa på hos oss, fixa till vårt hus. Inte för att vi vet vad vi vill ändra på, eller hur man skulle kunna åstadkomma något vi gillar, vi trivs rätt bra ändå. Så länge vi får ha våra drömmar och planer... Kanske blir några av dem verklighet, kanske kommer vi sitta på altanen när vi är 70 och fortfarande fundera på att bygga ut... -"Det gäller att passa på nu när ROT-avdraget finns..." Kanske... Kanske inte... Kanske kommer dagen när vi ger upp och köper ett större hus, eller inte...

Fan vet, men jobba, det ska jag...
Lycka till nu då!

Snowboard...

Efter att ha nämnt för teknikern på jobbet att jag och frugan ska åka på en skid-weekend i slutet på Mars så har jag gått och förmodligen blivit med snowboard. :P Förmodligen så ska jag köpa hans gamla utrustning, en burton-bräda, ett par boots och bindningar som har åkts på ett fåtal gånger. Prylarna är från början inköpta av en snowboard-guru till teknikern, och teknikern fick bra priser på allt, jag får ännu bättre priser och mest troligt så är grejjerna i bra skick. Så nu hoppas jag att jag får lite snö "hemma" så jag kan öva lite i Myrebobacken innan det är dags för weekenden. Men så lär det inte bli.

Annars så är det rätt bra, jag jobbar runt 10h / dag och har inte bestämt hur jag ska jobba nästa vecka, så vi får väl se vad det blir av det hela. Förhoppningsvis kommer jag få rätt bra med pengar om ett par månader iallafall, tror dock inte att alla rättningarna hinner in i systemet före den 20:e, eller när nu brytet inträffar.

Imorgon eftermiddag kommer iallafall frugan hit, så vi ska fira helg tillsammans! Ska bli trevligt om jag bara lyckas piggna till lite tills dess. :) Imorgon så blir det nog "bara" runt 8 timmar på jobbet innan jag avviker, sen på fredag så gör jag nog också en kort dag. Beror lite på hur det går och vad som finns att köra.

Om vi inte hörs innan så, trevlig helg! :)

Dutti ponke...

Tja, för alla er därute som vet vem jag är, och känner till hur jag fungerar så kan jag ju säga att jag är rätt imponerad av mig. :) Jag tog med mig träningskläder till huvudstaden, och ikväll så släpade jag mig till gymmet för att träna lite. Skönt, och jag får nog ge frugan lite rätt. Maskinerna på stället (Strålfors egna gym) var riktigt konstiga, så jag satte mig i en roddmaskin efter att ha värmt upp på en crosstrainer som kändes "fel". Roddmaskinen gjorde slut på rätt mycket av min ork, 4km i rask takt och nu har jag börjat oroa mig för hur jag ska ta mig upp ur sängen imorgn. :D Men men, det löser sig.

Efter det så ville kollegan till Max och köpa en hamburgare till efter träningen, så jag tog tummen ur och provade tillslut den där "Lowcarb Delifresh" som jag sett på menyn så länge. Riktigt god faktiskt, även om det kändes lite fel att äta hamburgare utan bröd. Men jag får utgå från att den var nyttig, istället. :)

Nu ska jag nog strax duscha innan jag kryper i säng, förmodligen blir det en stund med tv'n på innan jag slocknar, men tidiga kvällar känns bra för en gångs skull. :)

Så, gńatt gott folk!

Vindaloo...

Varken orkar eller känner för att skriva så mycket nu, har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat lite, så nu börjar det gå sakta innanför pannbenet. :/ Däremot så tog jag med mig teknikern och kundansvarige och käkade middag på den Indiska restaurangen som ligger här intill. Livsfarligt, de andra åt ganska snäll mat, jag beställde Kyckling Vindaloo, som i menyn beskrevs som "mycket starkt kryddad rätt med (tror jag) youghurt marinerade kycklingfiléer" Normalt när mat beskrivs som stark, mycket stark eller "herre-jävlar-vad-fan-var-det-där" så brukar jag skratta och jämföra med ketchup, mina smaklökar tog livet av sig för många år sen... Tydligen så var de inte mer döda än vad en respirator kan åstadkomma, för ikväll dog de på riktigt. :P Som tur var så serverades den indiska ölen (Kobra) i 66cl flaskor, så med hjälp av den och Naan-brödet så överlevde resten av mig och jag behöver inte oroa mig för sjukdomar och infektioner det närmsta året.

Nu ska jag nog sova, även om klockan inte är mycket så är jag trött som en gnu, och eftersom jag inte har nåt annat för mig så får det bli så! G'natt!

Andra dagen...

Dagen har gått ungefär som jag väntat mig, efter att ha stirrat på teknikerna i ett par timmar så fick vi tillslut igång maskinen. Nu går den väl (åtminstone nästan) som den ska, så vi fick igenom lite skrot idag. Fick även arbetskläder, men var nära att avböja dem. Tydligen så kom de från den gamla säkerhetsklassade avdelningen, så alla fickor var igensydda. Ett par byxor utan fickor är precis värdelösa i min värld. Men eftersom vi tydligen fick behålla kläderna sen så sprättade vi upp fickorna och nu är byxorna användbara igen. I övrigt så har dagen förflutit lugnt, min kollega som är med och jobbar blev moster under kvällen, så hon studsade mest runt och pratade i telefon medan jag försökte styra upp restaurang och middag. Slutade med att vi hamnade på den Indiska restaurangen som syns från hotellet vi bor på. Efter en god middag så gick vi tillbaka till våra respektive rum, så jag har tittat på Aliens - Resurrection och försökt att inte somna. Bra film, och jag lyckades, men nu ska jag nog borsta tänderna, ringa frugan och sen sova, tror jag... :) 

Imorgon drar vi igång maskinen runt 8... :/ Kul Lördag... Men det är förhoppningsvis ba betalt! :) 

Dagen gryr...

En ny dag börjar, solen skiner med sin frånvaro och det är ruskigt grått ute. Invånarna i staden har luvorna uppfällda på sina jackor och det ligger ett tunt, tunt lager med snö på marken. Hade det inte varit för att jag förmodligen ska jobba större delen av dagen så hade jag nog tyckt att det är synd... Nu får vi väl se hur dagen går. Jag ska försöka att uppdatera ikväll igen.

TTFN! (Inlägget borttappat tidigare idag...)

Första dagen...

Idag är första dagen på resten av min tillvaro. Sitter just nu på hotellet och skriver på den bärbara datorn som jag fått av kollegan. Fungerar bra, fast jag skriver som en kratta på laptop-tangentbord. Så, hur ska man sammanfatta dagen? Den började stillsamt med att jag vaknade när frugan klev upp för att göra sig iordning för att åka till jobbet. Rätt skönt att veta att man inte skulle upp så tidigt, men samtidigt så var det ovant att få ligga kvar. Klev upp lite senare och duschade för att sen packa ihop det sista som skulle med. Misstänker att jag glömt nåt som vanligt, men det verkar inte var nåt viktigt.
Strax efter åtta skulle mina kollegor hämta upp mig för att åka mot stockholm, men eftersom det aldrig går som planerat så kom de inte förrän strax före halv nio, hade jag inte haft ett tak att stå under så  hade jag nog varit ganska grinig. :D När de tillslut kom för att hämta mig så gick det inte riktigt som jag hoppats. Tänkte ju att jag skulle sitta i baksätet och halvsova hela vägen (du vet, fördelen med att vara sist in i bilen, man "straffas" med att sitta bak. :D ), men straffet lät sig vänta och jag hamnade fram istället, bakom ratten. :/ Rätt lugnt eftersom jag har åkt den här vägen så många gånger, men det var fortfarande inte vad jag väntat mig... :D
Efter att ha genomlidit flertalet timmar bakom ratten på bilen så kom vi tillslut fram till huvudstaden, och även till lokalerna där de ställt upp min gamla maskin. Helt ok, men som jag gissat så var maskinen inte ens i närheten av produktionsfärdig när vi dök upp, och det verkade inte som om teknikerna löste det under tiden vi var där heller. Vi får se hur det gått imorgon bitti.
Nåväl, framåt kvällningen så begav vi oss till hotellet för att checka in och få oss en bit mat. AB som var med oss röstade för att vi skulle äta vid hans hotell, så så fick det bli. En liten restaurang som vi blivit rekommenderade vid namn "Edelweiss". Det luktade rätt illa när man kom in, och servisen var visst inte så bra på att ta emot beställningar, men iövrigt så var maten rätt ok, ölen god och notan obefintlig, så jag klagar inte... :D Efter maten och ett par öl så rullade vi mot hotellet igen, och här sitter jag nu. Har tittat en stund på tv, och funderar nu på att gå och lägga mig. Ska inte upp förrän halv åtta imorgon, så det får väl kallas sovmorgon i min värld.

G'natt, jag uppdaterar nog eftersom gissar jag... :)

Min fru och jag...

Min fru och jag låg i sängen och tittade på "Vem vill bli miljonär".
Jag vände mig mot henne och frågade:
- Vill du ha sex?
- Nej, svarade hon.
Då sade jag:
- Är det ditt slutliga svar?
Hon tittade inte ens på mig, utan sade bara "Ja""
- Då vill jag ringa en vän, sade jag.
Åsså började fighten....

(Saxat från  Skrattiz... )

Sådärja...

Så var ännu en helg avklarad. Egentligen har det inte hänt så mycket, eller för att vara exakt så har det inte hänt ett skit. Har lyxat med lite god mat (Plankstek med renfilé, banconlindad sparris och västerbottenspäckad tomathalva...), lekt support för Windows-jävla-vista (I bästa Stig Larsson manér (R.I.P.)) och beställt mer minne till Laptopen jag fick.
Har även lyckats umgås med Svärmor och hennes make över en bit mat (Plankan) och druckit lite whisky.

Nu väntar en ny vecka, nya utmaningar. I morgon och på Tisdag så ska jag försöka göra mig så osynlig som möjligt på jobbet, mest för att slippa konstiga mellan-tjänster i väntan på min nya placering.
På Onsdag är jag ledig för att med frugan fira vår fyraårsdag, och årsdagen av vår förlovning. Vi tar en tur till Bredaryd för att återigen besöka wärdshuset där, vi var där förra året med. :P

På Torsdag bär det av norrut för att jobba i Solna, eller Tomteboda, vilket man nu känner för. Två veckor ska jag ägna åt att försöka lära nytt folk att köra min maskin. Det tog ett år att få den att gå som den skulle efter att vi monterat den i Ljungby, nu förväntar dom sig att den ska vara igång och ha nyutbildade förare på två veckor. .. ? Lycka till! :) Men jag ska i vilket fall som helst göra vad jag kan, jag vill lämna ifrån mig aset och känna att ingen kan påstå att jag varit dålig på det jag gjort.

Förhoppningsvis blir jag lite aktivare med bloggandet när jag är iväg, det kommer förmodligen inte finnas så mycket annat att göra, även om jag tänkt ta med mig hårddisken så att jag kan kolla igenom alla usla filmer som jag sparat till en regnig dag. :P Vi får väl se hur det blir med det hela, men håll tummarna iallafall...
Nu, precis nu ska jag gå och snabbduscha innan jag stupar isäng för en helt ny vecka... Motgångar, framgångar och glädje väntar mig, hoppas jag! :)

Peace out!