Nu när hösten har kommit och temperaturen har sjunkit ute, när det är mörkt på kvällarna och tv har börjat med säsongspremiärer, när brasor brinner i var mans öppna spis, då börjar jag längta. Längtar efter vinter, snö och kyla. Vintrarna som man fick uppleva hemma i Härjedalen när jag var yngre, innan klimatet fick för sig att snurra upp tillvaron, vintrarna när snön var vit och varade mer än några få veckor. Kvällspromenader under stjärnorna, minusgrader så det knastrar under skorna när man går, is i mustasch och ögonfransar, snörök när man andas och längtan efter att få komma in i värmen. Undrar om vi någonsin kommer att få uppleva något sådang igen?
När jag var hemma över julen för två år sen så låg det inte en snöflina på backen, lite is här och var, men vad gör det? Vi åkte runt i bil en del när vi var där, upp mot fjällen, men inte ens där var det mycket snö. Några ställen låg det mindre drivor på, men överlag så var det barmark. Tragiskt! Det tjatas om sommar hit och vår dit, höst hit, men vinter? Nej, ingen saknar kung Bores regim. Utom jag. Jag saknar min vinter.
Sunk!
No comments:
Post a Comment