Här borde man kanske skriva något vackert och positivt om tillvaron, men ibland påminns man om sina rötter istället. Speciellt när man märker hur bekanta och avlägsna personer från den lilla byn i fjällen envisas med att inte leva färdigt. Egentligen så kände jag dig inte mer än att jag festat med dig många gånger när jag var yngre, och att jag bott granne med dig i barndomen... Gått i samma skola och vuxit upp i samma by... Synd, även om det var många år sen vi sågs nu.
Drammen vi tog på nyår och diskussionerna vi hade om politik och musik...
Nirvana till slut va? Lycka till!
2 comments:
Så ärligt och så fint skrivet.
Så fint och ärligt skrivet.
Post a Comment