Man skulle kunna säga attans, men eftersom jag i vanlig ordning hade tur i oturen så klarade jag mig. När jag är på väg hem från jobbet så frågar passageraren om vi inte kan åka förbi Statoil, han är en inbiten rökare, så jag kan väl vara schysst att ta den svängen då. (Mest för att jag inte har något bra skäl till att ta den andra vägen tror jag... ) När han varit in och shoppat sina giftpinnar så bränner vi iväg hemåt, och precis på infarten till Lagan så står nån fåne och viftar med en röd lampa, första tanken är att någon kört åt skogen och att jag inte kommer in den vägen, men sen visar det sig att det är tant blåljus (ok, han var vänlig och så, men ändå...) som vill titta på mitt körkort och förmå mig att flåsa i röret. Inga problem där, men om jag inte legat bakom ett par lastbilar så hade de nog frågat lite om min hastighet med, därav tur i oturen. Fast å andra sidan var oturen tvåfaldig, eftersom jag dels blev stoppad, och dels eftersom jag för en enda gångs skull tog omvägen hem. Måste komma ihåg att se till att få lite bensinpengar av passageraren med, han har åkt med mig rätt länge utan att pynta nu. Note to self...
För övrigt har dagen varit precis så usel som måndagar brukar vara, inget spännande har hänt, inga tråkigheter förutom att jag jobbat och tränat osv... Nu ska jag nog krypa i säng, ögonen är trötta. :/
Memento momento, eller hur det nu blir?
No comments:
Post a Comment