Det är lite lustigt hur jag skriver när jag skriver löpande text, även om det inte finns någon struktur i det hela, eller ens mer än en tanke bakom det där som trillar ner på tangentbordet så brukar det bli några rader text av det hela. Men ibland kör jag fast, skriver en mening till hälften, börjar fundera på en påbörjad formulering för att sudda till det senaste kommatecknet. Efter att ha suddat bort kommatecknet så skriver jag ett nytt, som en början på den nya tanken eller formuleringen... Varför då? Vad var det för fel på det första kommatecknet? Det är inte som om att det nya får en annan plats eller så, det bara görs om, de gamla elektronerna dög inte?
Man ska nog egentligen passa sig för att analysera vad man skriver och gör, mycket av det som sker i tillvaron kommer till på grund av spontana tankar eller idéer, inte av regler eller nedtecknade förslag. Åtminstone fungerar jag så, men det kanske är ovanligt?
Funderade lite på mitt tilltänkta kalas tidigare när frugan frågade vilka som kommer. Ingen aning, jag har inga i närheten som jag kan bjuda in, alla jag känner eller jobbar med är på en nivå där man inte bjuder in varandra till "födelsedagskalas", och alla som passerat i mitt gamla liv tror jag har hittat en ny tillvaro, så egentligen blir det nog bara brorsan med sällskap, frugan, eventuellt en jobbarpolare (och givetvis hans sambo om de löser barnvakt), men sen då? Frugans brorsa med sambo vore trevliga att ha här, men jag vet inte alls om de är intresserade, och av grannarna som jag skulle kunna bjuda in så är den ena halvan gravid och den andra tror jag jobbar helg.
Jag vet inte...
Man inser hur liten man är när man börjar fundera på sånt. Ett avtryck knappt stort nog att ses från jättarnas land.
1 comment:
Haha, jadu, det kan man undra. Vad det var för fel på första kommatecknet alltså :)
Men jag förstår vad du menar och gör nog liknande saker själv emellanåt!
Post a Comment